tisdag 28 augusti 2012

Dust Tactics + The Regiment = Sant



Idag noterade jag att alfa 2 av The Regiment hade dykt upp på Mighty Atom-bloggen (som drivs av spelkonstruktören John Harper). För er som inte vet är The Regiment en Apocalypse World-variant när man spelar soldater. Kanske koolt i sig om man gillar krigsrollspel – någonting jag själv aldrig testat – men intuitivt inte något jag kan tänka mig är kul i längden. Detta skriver jag med viss reservation – jag kan nämligen tänka mig att krigsrollspel kan vara kul bara genren passar mig och det finns något annat att göra än just att kriga och hålla på med gruppdynamik.

För att det ska lyckas behöver man en annorlunda setting eller genre än vanlig krigsrollspel (vilket för mig är den vanligaste associationen - från Stalingrad till Full Metal Jacket eller Band of Brothers).


Med detta sagt så måste vi alltså hänga på en ny setting och helst även en metaplott på The Regiment för att jag verkligen skulle gilla det (även om jag kan tänka mig att testa det precis som det är). Det som först kommer till tanken är för min del Dust Tactics eller Warfare – det brädspel jag spelat senast – eller snarare Paolo Parentes värld som den beskrivs i Dust (vi kan skippa monstertuttarna i serierna).

Dust Tactics har ett världskrig som inte tar slut, ockulta tyska forskare, pansargångare som drivs av en mystisk mineral (VK), biomodifierade apor, laservapen, teslakanoner, rysk militärromantik och inom kort även utomjordingar – det vill säga allt du kan önska dig och lite till.

Tycker du att Dust värld inte duger så finns istället Tannhäusers mycket snarlika värld, där man är specilister och soldater som utför specialuppdrag. Även här har vi ockulta tyskar (men till skillnad från Dust även nazister), demoniska soldater, allierad superteknik deriverad från Roswellkraschen, ryska matriarkat med Teslas magnetiska förmågor och japaner med demoner.

Jag blir sugen på att göra en Regiment-hack, helt enkelt. En hack på en hack. Tror ni det skulle funka!

20 kommentarer:

  1. Kolla in Infinity - rollspel och figurspel i ett (nästan).

    Www.infinitythegame.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det så? Menar du att settingen är välbeskriven (har diffus koll) eller att scenariona/skirmish:erna i spelet kan spelas som rollspeläventyr?

      Jag känner ju en person som har Infinity :)

      Radera
    2. It's me! :D

      Settingen är tämligen välbeskriven och känns som ett hopplock av olika koncept i modern sci-fi, fast på ett bra sätt. Den totalla avsaknaden av allting grimdark/steampunk är fantastiskt uppiggande!

      Hittills så har det varit dåligt med officiella scenarior, men kampanjboken Paradiso som släpps nästa månad innehåller en hel storydriven kampanj med en massa olika scenarior och utvecklingsmöjligheter för din personliga "spec op".

      Vill man ha ett "riktigt" rollspel så får man nog skarva en hel del själv, men det är nog ett av de få figurspel som skapar berättelser under spelets gång enbart tack vare hur regelsystemet är uppbyggt. Och att sen lägga kampanj och scenarier till det så kan det nog bli berättelser av episka mått. Hehe!

      Svävade ut lite OT där, men man gillar ju Infinity.

      Radera
    3. Jag har inte läst settingen så kan inte svara för den (vilken tur att Martin gjorde det).

      Det som främst gjorde att jag tänkte "rollspel!" när jag testade Infinity var att det är baserat på D20 mekaniken och framförallt att reglerna är betydligt mer komplexa än de flesta andra figurspel. En figur kan hoppa, klättra, krypa, hacka missiler i flykten, hacka mechas, robotar och mekaniserade rustningar, förutom att skjuta då...

      Det är naturligtvis långt till ett riktigt rollspel vad nu det är och ett eventuellt rollspel baserat på Infinity blir också väldigt traditionellt men för spelargrupper som tycker om taktiska stridssimulatorer kan det nog fungera riktigt bra med lite modifikationer.

      Innan spel får man dock ställa sig frågor kring spelbalans om antagonistiska spelledare etc. men i vilket fall slog det mig hur nära rollspel det kändes (relativt sett).

      ps. jag gillar din blogg Martin!

      Radera
    4. Det ni skriver låter ju faktiskt lovande - borde kolla mer på Infinity. Och nu har jag lärt mig "grimdark", ett nytt ord el koncept för mig.

      Måste säga att jag gillar konceptet att det inte är grimdark - påminner om min första tid här:
      http://irrfarderutanslut.blogspot.se/2009/02/postcyberpunk.html

      För att inte nämna den äldsta länken i länkregistret.

      Radera
    5. Dessutom finns alla regler helt gratis (och lagligt) online. Det enda som inte finns är fluffet. I övrigt finns det en quickstart guide, en webbaserad armebyggare, en wiki och inte minst två olika versioner av de fulla reglerna.

      Radera
    6. Vadå - jag missade de fullständiga reglerna - fanns de på deras downloadsida?a

      Radera
    7. Jepp, allt finns att ladda ned på deras hemsida (kolla under rules/english).

      Och ett nytt ord fick du lära dig! Alltid bra. :)
      Jag gillar iofs 40k-settingen men är mer intresserad av det man inte får se i deras figurspel. Men visst är det trevligt med med något som känns annorlunda och... tja, mer modernt.

      Kan ta med mig böckerna så du kan fingertitta nästa gång vi ses.


      Tack, bladerunner! Alltid kul när folk gillar det man skriver. :)

      Radera
    8. Blir kul att kolla in det i detalj.

      Radera
    9. Jag har upptäckt möjligheterna i att göra ett hybridspel baserat på X-Com med Infinity som motor. Ball sa Bull! Verkar kunna passa perfekt.

      Radera
    10. @bladerunner_35
      Menar du som rollspel el hybridminiatytrspel?

      Radera
  2. Kan tillägga att John Harper skriver på twitter:
    "Ha! The original concept for The Regiment was "war that never ends" so that's a good fit. :)"

    SvaraRadera
  3. Kul! Jag är också ganska pepp på The Regiment, framförallt från att ha sätt bilder från spelsessionerna. Ursprungen är väl det tänkt att spela typ Band of Brothers med det.

    Hela krigsgenren har jag själv inte spelat, iaf inte med speciellt mycket regler men jag gillar det. Tänker försöka spela det i sitt uruppförande. Jag känner att det nog räcker för mig helt enkelt. Men figurer kan kanske underlätta själva spelupplevelsen under vissa avsnitt, jag tänker Kelly's Hjältar scenariot / dioramat som alltid spelas på Gothcon.

    Det här med metaplot är ju lita av Kosta-special. Varför känner du ett behov av det tänker jag lite såhär, ett evigt krig som soldat är det sällan så att du involverar dig i en sådan i vart fall. Det här handlar om den lilla människan, inte om stora förändringar på schackbrädet.

    Vi kanske kan göra ett The Regiment försök framöver?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ang metaplott - så gillar jag det, men egentligen skulle det funka med genrebyte bara.

      Om man hårddrar det hela (typ, varför läser jag sf?) så är det helt enkelt att vår värld av idag är rätt boring. Men addera lite sf och det blir precis den upplvelese jag vill åt med rollspel ;)

      Jag gillar när den lilla människan är en del i det stora (som Svavelvinter lyfter fram i spel). Att bara va grunt är boring, åter.

      Dessutom vill jag ha sense of wonder - jag tror att du inom kort besvarar din fråga med ett inlägg på boningen, om jag inte minns fel från snacket igår (läs: Gibson).

      Jag e på att testa the Regiment!

      Radera
  4. Jag har heller aldrig riktigt spelat rollspel i krigsmiljö och tror jag känner liknande som Kosta, att jag i så fall vill lägga till något. Det må vara en Lovecraft-mashup som i "No Man's Land", sci-fi som "3:16 - Carnage Amongst the Stars" eller som du föreslår Weird War II med Dust.

    Var nära att försöka dra igång en Deathwatch one-shot men tröttnade pga de klunkiga reglerna. Det känns spontant som att krigsbaserade rollspel passar bäst i korta stötar snarare än långa kampanjer.

    SvaraRadera
  5. Jag upplever det som väldigt "rollspeligt" att lägga på en sf, skräck, alternate history setting. Behövs det verkligen för det man ska göra i spelet?

    Ursprunget är väl att man ska spela WWII squad spel, prövar gärna spelet i sitt ursprungsformat innan jag börjar lägga på nya lager. Det är lite som att man ska köra ett Star Wars hack på Lady Blackbird. Är det verkligen nödvändigt att alla spel ska ha en fiktiv bakgrundsberättelse? Är inte vår egen historia tillräckligt intressant som den är?

    Jag tänker framförallt på det här ur ett perspektiv som historieintresserad. Därför uppskattar jag historiska settings, men jag upplever också att de flesta rollspelare hellre tar en fiktiv carbon-kopia av faktiska historiska skeenden än att spela dem historiskt. Något är det helt enkelt. Spännande att utforska, vad tror ni?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina preferenser är som de är antar jag ;) Men för att svara mer exakt:

      1. Det behövs nog inte, jag tycker det bara blir roligare.
      2. Poängen med fiktiv historia är att man kan föra in nytt som spelarna inte kan känna till - sense of wonder infinner sig. Är det historia så leder det ev till - "nä, det där stämmer inte, slagte vanns av Bakerfield, bla bla bla", dv nån bw rättar en. Vår historia är just historia, fast, beskriven, inte lika kul som att göra något NYTT.
      3. Är väl inte så historieintresserad per se - och jag tror att det är mer spännande när man inte vet vad som kan metahända, liksom at man slipper ev bw som kan "settingen" bättre än de andra och "rättar" hela tiden :)

      Radera
    2. Det är ändå ballt med lite tvist. Jag gillar när man spelar i historisk period men med mystiska / konspiratoriska inslag.

      Jag tror i huvudtaget att när man spelar i vår verklighet att det inte behöver innebära att det ska vara historiskt korrekt. Det är fortfarande en fiktion och handlar om ett berättande inom gruppen inte att spela upp historiska händelser.

      Själv gillar jag historien som en slags fond till berättelsen som kan ge den både större betydelse och tyngd. Jag blir helt galen (även om jag själv gjort det i unga dagar mot bättre vetande) när deltagare går in och rättar andra. Det funkar inte på något plan. Sense of Wonder är något jag snarare tror har större effekt mot en icke fiktiv fond, tänk exempelvis H P Lovecraft, skulle inte vara lika effektivt om det inte hade någon koppling till vår egen värld.

      Det som jag framförallt tycker är intressant med allt det här är att jag tycker det är så spännande med en historisk backdrop när jag upplever att de flesta rollspelare föredrar helt fiktiva världar. De senare får dock gärna vara kopior på historiska företeelser. Kan man inte lika gärna använda dem då?

      Förlåt att jag maler om detta, jag ursäktar mig med att jag tycker ämnet är roligt.

      Radera
    3. Det stämmer ju in på Dust - en klart historisk backdrop, med en förändring i krigshistorian och detaljerad beskrivning av världen, fn fram till 1947 - kanske ett ödesår - får känsla av att utomjordingar ska anlända...

      Radera
    4. För att etx få lite känsla kan man läsa sid 3-6 i Op Zverograd-pdf:en:

      http://www.fantasyflightgames.com/ffg_content/dust-tactics/support/OpZverograd_Rulebook_sm.pdf

      Radera