måndag 9 juli 2012

Mörkret vid stigen slut - en början

Efter en lång nördtorka från min sida (eller i alla fall bloggmässigt), är jag åter på G. Är det semestern eller något annat – vem vet. När vi för några veckor sedan släppte Svavelvinter, träffade Tomas Arfert på Sf-bokhandeln och fick chansen att se det första tryckta äventyret till Fantasy! 

Och när jag här om dagen slank in på Sf-bok (mest för att kolla hur mycket Svavelvinter som var kvar i hyllorna, 9 ex) – hade den anlänt och jag slog till.

SPOILER

Ja, för er som nu läser vidare så kan jag berätta att Mörkret vid stigens slut verkligen fick fram min gamla nostalgiådra – som jag egentligen inte har mycket till övers för. En skön framsida och svartvita bilder som känns väldigt Nils Gulliksson – underbart helt enkelt.

Äventyret handlar om hur skogen Laas-Gala tas över av en vittra (typ, ett skogsrå) och hur äventyrarna får lösa det problemet. Ingången – en jägare och hans som är försvunna. Redan där kommer en rolig och antagligen OSG-ig sak fram. Om äventyrarna mot förmodan inte vill hjälpa till (dvs. åta sig äventyret) – så vredgas gudarna och värdshuset de befinner sig i störtar helt sonika samman, med äventyrarnas död till följd. Dags att göra nya rollpersoner med andra ord.

I första akten beskrivs också byn Ufris, som ger mig härliga Utkante-"vibbar". Det finns till och med ett begravt drakdräparsvärd (notch-notch). I byn beskrivs sex bybor på ett sätt som gör de klart lättanvända för SL - applåd för det. Det känns som en utveckling från Drakar och Demoners tid (och Old School då också?).

I andra akten börjar äventyret och man beger sig in i skogen, med T6 slumphändelser på vägen – slumphändelser som känns helt rätt för den här genren. Min favorit är stenblocket som rullar ner på rollpersonerna utan någon förklaring. Det obligatoriska alvföljet är också med. Som jag minns det från min Drakar och Demoner-tid så hade slumphändelserna endast effekten att det va slump vilken ordning de kom i – alla användes ju slaviskt, även om det tog veckor att komma till resans mål en dagsmarch bort.

Skogskartan i andra akten är ett nöje för en  – som jag – Döda Skogen-älskare, mest stigar,e remti och lite sjyssta monster (lindormen, yes). Jag gillar skarpt eremiten som senare visar sig vara neurolog, eller i alla fall kunna utföra ett neurostatus – vilket egentligen knappast hjälper om man har minnesförlust – irl då [bloggarens anmärkning].

Har man väl lyckats rädda jägarens son, så hjälper det inte – och man kan inte spåra jägaren för alla spår regnar bort. Vittran har förtrolla jägaren som ställer ett ultimatum till byn, ge oss fem ungdomar, eller vi skövlar er. Och väntar man in skövlingen går det verkligen åt fanders – OSG – det kommer hundratals orker, himlabjörnar (big-mf), resar - you name it. Bättre att då storma vittrans tillhåll och göra slut på henne själva. Gillar att hon bosatt sig i en ruin efter ett gäng galna demondyrkare (som är döda nu, men inte deras demon). Gillar även kartan över källaren skarpt!

Äventyrets slut öppnar för mer förvecklingar och fortsatta äventyr – härligt. Allt detta på endast 42 sidor (räknar inte med varelseappendix). Med andra ord, man kan som SL förbereda sig snabbt, alla relevanta data står på plats i äventyret och det är bara att köra – jag kan säga att jag blir sugen. Mörkret mellan stjärnorna – oops, Coriolisskadad – vid stigens slut får en rak nördfyra. Stort kred till Jörgen Karlsson som skrivit äventyret och hela teamet bakom, med Arfert vid rodret. Ett måste köp för er som ska spela Fantasy! och ett mycket bra köp för er som är kvar i Drakar och Demoner. För er som vill ha mer tips och snack, gå hit.

11 kommentarer:

  1. Jag har inte läst äventyret så detta låter kanske onödigt hårt (jag gillar Fantasy!) men jag får känslan av att vad som i ett annat sammanhang skulle kallas dålig äventyrsdesign här hyllas eftersom det är "oldschool". Det "ska" vara så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert så till viss del, men man kommer inte ifrån att tex karaktärerna i byn beskrivs väl och bra, något som inte känns som förr i tiden för mig. Storyn är enkel men innehåller moraliska val - åter vet inte om det e OSG men det känns inte som DoD.

      I Lindormens grotta beskrivs delar som man kan improvisera som vapen - det ska va OSG, men jag minns ärligt inte såna saker tydligt från DoD heller.

      Radera
    2. OSG behöver ju naturligtvis inte betyda dåliga äventyr per definition. Jag reagerade dock på den näst sista paragrafen där du beskriver hur det inte _går_ att spåra jägaren och att det innebär säker död att vänta. Det sista är kanske visserligen i överrensstämmelse med OSG paradigmet men inte särskilt snyggt.

      Radera
    3. Just den delen kanske var en rälsning - men det var bara på grund av formuleringen där. Hade man bara skrivit att det inte finns några mer spår så hade ingen opponerat sig - värre att spåren regnar bort just då.

      Angående stormningen av byn är den satt till att äventyrarna måste slå ut 12 st fiender innan slaget är över.

      Radera
    4. Jonas Stattin23 juli 2012 12:06

      Jag har inte läst äventyret själv, men de här rälsade bitarna är själva motsatsen till vad OSG och OSR handlar om för mig. Det fanns element av det här redan in på 80-talet, och särskilt svensk äventyrsproduktion präglades av det, men den äldre tidens verkligt klassiska och älskade moduler (må de vara Keep on the Borderlands, The Lost City eller The Dark Tower) är verkligen motsatsen. Möjligen är det svensk old school, men då rör det sig snarare om nostalgi än att återupptäcka den gamla skolans egna meriter. Men jag ska läsa modulen själv och skaffa mig en egen uppfattning och se om det rör sig om rälsning eller faktisk old school.

      Radera
    5. MVSS är mer svansk OSG än amerikansk, Jörgen skriver i den stilen, och för de flesta svenska rollspelare är old school lika med gamla Drakar. Själv tillhör jag mer den amerikanska skolan, det jag skriver på just nu till Fantasy! är ett toköppet hexcrawl med skumma monster och flygande öar.

      Fantasy! kan vara både och!

      Radera
    6. Det där med att gudarna vredgas är givetvis ett skämt från Jörgens sida, förresten. ;)

      Radera
    7. Jag gillade det skämtet då - även om jag inte fattade det :)

      Radera
    8. Du är inte den förste som inte fattat det. ;)

      Radera
  2. Kul att du är tillbaka förresten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar :D Ska få lite fart på semestern är det tänkt.

      Radera