fredag 25 februari 2011

Saker jag har att läsa

Insåg att min läsfrekvens under den så kallade föräldraledigheten gått ner. När jag igår köpte ännu ett rollspelssupplement frågade en nörd om jag verkligen läser allt jag köper. Sorgligt nog är det inte så. Därför har jag tagit mig i kragen för att skriva det här nonsensinlägget. Frågan till er läsare är, vad börjar jag med?

Rollspel och supplement:
  • Apocalypse World
  • Sunward (Eclipse Phase)
  • Gatecrashing (Eclipse Phase)
  • Deathwatch
  • Into the Storm (Rogue Trader)
  • Winds of Magic (Warhammer 3)
  • Mouse Guard
Böcker:
  • 400 Billion Stars, Paul McAuley
  • Winterstrike, Liz Williams
  • Incandescence, Greg Egan
  • Transition, Iain Banks
  • Tales, HP Lovecraft
  • Corsair, Clive Cussler
  • Stealing Light, Gary Gibson
  • Nova War, Gary Gibson
  • Brisingr, Christopher Paolini
  • De dödas rike-serien, Sofia Bergting
  • Projekt Nyaga, Peter Nilsson
  • Metal Swarm, Kevin J Anderson
  • The Ashes of Worlds, Kevin J Anderson
  • The Road, Cormac McCarthy
  • The Gabble, Neal Asher
  • Persian Fire, Tom Holland
  • Land of the Headless, Adam Roberts
  • The City and [The City], China Mieville
  • Baltimore or, The Steadfast Tin Soldier and the Vampire, M Mignola och C Golden

Det var det hela just nu. Säkert en del bortglömt men det här är det som står på "att-läsa-hyllan".

onsdag 23 februari 2011

Äventyret är inte alls dött

boningen har det nyligen diskuterats om äventyrets vara och icke vara samt givits förslag till lösning. En diskussion som jag missade. Därför väljer jag att sammanfatta mina tankar här.

Till att börja med anser jag att äventyret har en funktion och kommer leva vidare. Det som diskuteras i den första inlägget är egentligen att äventyr är dåligt skrivna eller förmedlade och oftast beror det på dålig struktur och (min åsikt) alldeles för mycket text och upprepningar. Själv vet jag hur mitt skrivande har blivit mer och mer koncist och fördelen med att jobba i grupp har även gjort sitt. Skulle jag skriva mitt första scenario idag, skulle det sannolikt innehålla mindre text för samma historia.

Det andra inlägget tar upp den vanligaste lösningen, som helt enkelt är äventyrets motsats, Story Now, om jag inte missuppfattat det. Man skippar äventyret och ber istället karaktärerna driva historien. Allt bygger på hur karaktärerna är skapade och deras inbördes relationer, som jag får för mig helst bör innehålla någon sorts konflikt för att ge det hela dynamik, åter - detta är min (miss)uppfattning.

Det kan finnas något yttre hot (som i AW) som fungerar som en sorts grund, men annars är det helt enkelt det spelarna skapar via sina karaktärer som ger historien. Spelarledaren funktion blir att provocera spelarnas inneboende konflikter. För min del låter det här som något som kan bli hur bra som helst eller pannkaka och det beror väldigt mycket på spelargruppen. Dessutom är det inte överförbart till andra grupper. De skapar ju egna rollpersoner. Hur coolt det än var för  en grupp kan ingen annan få uppleva det.

En kul sak med äventyr är ju att man kan prata med andra om hur de gjort, vad som hänt dem när de spelade en viss scen eller kampanj.

I kommentarerna ger Sven ett bra argument mot äventyrens varande, med exemplet, att i alla andra berättelseformer (undantaget dataspel) är det karaktären som är det viktiga och att historian skulle gestalta sig helt annorlunda om man bytte ut huvudpersonen. Samtidigt kan jag inte se det som något negativt - att resan genom historian blir annorlunda. För mig är det inget argument mot äventyret.

För mig är just det viktiga med äventyret att få fram en cool och spännande historia. En historia som jag, som författare, har en väg och ett slut för. Men det kommer säkert utspela sig på olika sätt för olika grupper. Och det inte ett argument mot att vilja förmedla en historia som kan upprepas av olika personer. Jag gillar att säga att det finns någon grekisk nobellpristagare i litteratur som sagt att målet är inte det viktiga utan resan dit. Äventyret är för mig resan dit och slutet är en liten del i det hela.

I sista delen tas det upp hur man skulle kunna tänkas göra. Det slutar med en ett nöjesfält, fisktank eller spindelnät. De tre varianterna beskrivs väldigt koncist och bra på Järnringens Forum (inlägg), med exempel vi alla känner till.

Vad är då det bästa äventyr jag spelat/spellett i modern tid - jo, I Stadens Skugga, till Mutant. Och med det säger ju nästan emot mig själv. Det är allt annat än ett klassiskt äventyr, men samtidigt är det något som kan överföras mellan grupper och inte bara bygger på karaktärerna som skapats.

Men, för min del hade det blivit lättare att hantera om det fanns ett slut, fanns platser beskrivna etc. Jag fick skapa det själv - det gick jättebra och blev ascoolt (om ni orkar kan man läsa den långa krönikan här). Var det vad konstruktören hade som mål, antagligen, men antagligen annorlunda också.

Jag har skrivit äventyr som följer en relativt klassisk mall, det vill säga en tre aktare, vilket förespråkas i Coriolis. Det jag tog med mig från I Stadens Skugga är det jag valde att kalla aktiva aktörer, det vill säga att ge en beskrivning av de viktigaste spelleldarpersonerna, deras mål, plats i scenariot och resurser. Med det och scenstrukturen kommer man långt.

Ännu längre kommer man genom att göra som det är tänkt i Ikonernas Nåd, att ge rollpersonerna en kampanjroll. Jag tror det kan vara vägen att ge äventyr mer karaktärsdriv utan att hindra spelarna från att skapa sina rollpersoner.

tisdag 22 februari 2011

Bästa supplement och rollspel 2010

Nu är det hög tid att rösta fram förra årets bästa supplement och rollspel i Fenix. Jag tar upp det i rent jäv, med tanke på att ett av supplementen är Mahanjis Väktare. Jag hoppas på kanske fem röster om man ska tro på Piruetts analys av antalet Coriolisspelare (blink) - om de fem nu röstar.

Röstningen pågår till första mars och man kan som röstande vinna en prenumeration på Fenix. Här kan ni rösta.

måndag 21 februari 2011

Nästa Fenixartikel, nästan klar

Dags för en lite uppdatering. Jag kan väl säga att det inte finns mycket att säga - tyvärr. Vi är nu nästan färdiga med nästa Fenixartikel om prospektörsklanerna i Gränsrymden. Som det ser ut just nu, blir det nog den sista artikeln om Gränsrymden i Fenix. Sen blir det ett uppehåll till höstens Fenix när mittbilagan öppnar upp en annan del av tredje horisonten. Det är i alla fall förhoppningen.

Anledningen är att vår bildmakare inte hinner göra så mycket bilder och mittbilagan kommer kräva en hel del kartor och mugs. Det betyder ju inte att Gränsrymden är slut, två scenarion ska skrivas under våren med målet att funka som konventsscenarion på Lincon och SSK.

Nog om det - en del undrar säkert vad som hänt med Iskallt inferno och Maskmakaren och det enkla svaret är väl, typ nästan ingenting. Jag skulle säga att det beror på att ett annat projekt står och stampar lite just nu och då tappar man lätt motivation. Så enkelt är det. Tids nog kommer de, tids nog.

onsdag 9 februari 2011

Spindellastaren och annat smått och gott

Som sig bör i januari, händer det ingenting - även om förhoppningar fanns till stordåd. I Fria Ligans kammare nöts det sakta på med olika saker. Iskallt inferno får verkligen den sista korrekturen. Det ska bli nästa släpp, det har högst prio. Under tiden så singlar det in bilder till Maskmakaren, bland annat den oerhört coola spindellastaren som används i Djachroums stora lagersektorer där gravlastare inte hör hemma.
Samtidigt har jag fått lite fart i mina spattiga tangentbordsfingrar och skrivit ett utkast på nästa artikel till Fenix som handlar om Gränsrymdens prospektörer. I den får vi stifta närmare bekantskap med klanerna, höra om nya händelser i Gränsrymden och lite om prospektörens vardag med inmutningsbrytare och besatta gruvdrönare. Dessutom ges ledtrådar till den storkonflikt mellan nomader och klaner som hotar att bryta ut och kan dra in flera mäktiga fraktioner från Coriolis. En av de viktigaste aspekterna med artikeln är att prospektörsklanerna inte ska skildras som onda. Målet är Gränsrymdens konflikter inte ska vara helt svartvita.

När nu utkastet är ute för kommentarer kör jag vidare med nästa tilltänkta artikel som kommer handla om min favoritstation i Gränsrymden. Den som kan gissa rätt får något!